Idealism och intuition, del II

Martinus kosmologi - ett intuitivt bidrag till psykologin

 

ABSTRAKT

Denna uppsats ger ett utsnitt ur Martinus kosmologi. Den tar upp Martinus syn på vetenskapen och forskaren. Framställningen koncentreras kring ämnesområden som har relevans för den psykologiska vetenskapen.

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING, del II

 

INLEDNING

Bakgrund

Denna framställning utgör den andra delen av ett sammanhängande uppsatsarbete. I den första delen ämnade jag visa hur materialismen med dess metoder har fått bli liktydig med vetenskaplighet, trots att den likt idealismen ytterst vilar på en världsbild. Detta medför att vissa frågeställningar och företeelser som inte kan rymmas i den materialistiska vetenskapssynen per definition blir ovetenskapliga. Många människors tankegångar och erfarenheter blir p g a denna situation inte föremål för vetenskapliga undersökningar. Den rörelse bort från analytisk reduktionism och mekanistisk livssyn som kan skönjas hos vissa forskare är ännu blygsamt företrädd inom den psykologiska disciplinen. Uppsatsen ledde fram till intuitionsfenomenet och tankar kring intuitionens kunskapsteoretiska bas.

 

Syfte

I denna uppsats vill jag genom att studera litteraturen inom Martinus kosmologi ge ett fördjupat exempel på det intuitiva seendet. Jag vill först i anslutning till del I visa något om Martinus syn på vetenskap och forskning och om intuitionens roll däri. Sedan vill jag genom ett urval av citat och associationer till psykologiska tankegångar visa områden inom kosmologin som kan ha relevans för den psykologiska vetenskapen.

 

Martinus Thomsen och kosmologin

Martinus Thomsen föddes 1890 i Danmark och levde till 1981. Han växte upp i ett enkelt hem och skolundervisningen var mycket elementär. Han arbetade som kontorist på ett mejeri och var i övrigt helt olärd.1 Vid 30-årsåldern skedde emellertid en oanad utvidgning av hans vetande som helt ändrade hans levnadsbana. Martinus fick plötsligt en oerhört stark och intensiv ljusupplevelse som gav en mental förändring med helt nya fattningsgåvor och egenskaper. Utan några föregående studier avslöjades världsalltets hemligheter för hans inre syn vilket gjorde att han blev i stånd att se "...alla bakom den fysiska världen existerande, bärande, andliga krafter, osynliga orsaker, eviga världslagar, grundenergier och grundprinciper".2 Förmågan av klarsyn, som han kallar kosmiskt medvetande, kvarstod, och han ägnade sextio år åt att skriva ned sina kosmiska analyser.3 Martinus menade att de kosmiska analyserna "på intet sätt gör anspråk på att utgöra något allena saliggörande" utan "endast är en enstaka nyans i världsalltets bildgalleri".4 Han betonade att han som person inte "utgör ett enda grand mera än vad alla väsen före mig har varit och vad alla väsen efter mig skall bliva", i det att alla människor kommer att tillägna sig den förmåga han själv hade.5 Martinus såg sig själv som ett levande bevis på att människan genom absolut självsyn kan tillägna sig den högsta kunskapen alldeles oberoende av böcker eller andras vetande och forskning.6

Kosmologi är en medeltida beteckning för en lära eller kunskap om det välordnade universum. Martinus menar att den kosmologi han ger gestalt åt inte är en världslära i den betydelse att den skall vara ett tillbedjelseobjekt. De kosmiska principer och lagar han ger exempel på är tänkta att behandlas vetenskapligt. Analyserna skall tjäna som en teoretisk förberedelse för att individen successivt skall utvecklas till att själv få kosmisk klarsyn. De är riktade till de människor som är oförmögna att tro på rigorösa religiösa dogmer, är mättade på vetenskapens materialistiska förklaringsmodeller och är trötta på att vara ateister.

 

ETT UTSNITT UR KOSMOLOGIN

Nedan följer några enstaka temata ur kosmologin. Sammanställningen är deskriptiv varför läsaren hänvisas till Livets Bog för analyser av begreppen.

Martinus beskriver hela världsalltet som ett levande kärleksfullt medvetande. Allt i detta världsallt består av liv inuti liv och bildar mikro-, mellan-, och makrokosmos. Martinus benämner detta livsenhetsprincipen. Alla dessa livsenheter, d v s levande väsen, består av jaget, skaparförmågan och det skapta. Kosmos består av en synlig materiell värld och en för de fysiska sinnena osynlig andlig värld. Det levande väsendets jag är den fasta och absoluta punkten i tillvaron och har sitt säte i den andliga världen. Utifrån detta övermedvetande skapar jaget med sin skaparförmåga medvetandet, kroppen och livsupplevelsen. Jaget är den omanifesterade och i sig själv orörliga orsaken till all verkan och rörelse. Det levande väsendet är ej identiskt med den fysiska kroppen. Denna är ett redskap och är såsom en skapad företeelse underkastad förvandling. Jaget självt däremot är bortanför det skapade och därför oföränderligt och evigt.

Allt levande är statt i en logisk utveckling. Individerna inom arten vandrar på evolutionens trappa. Utveckligen går vidare via reinkarnationen, då väsendet gång på gång tar gestalt i en fysisk kropp för att uppleva ännu ett jordeliv. Jordmänniskans position på denna trappa är i slutet av djurriket, på väg in i människoriket. Hon är vare sig ett renodlat djur eller en färdigutvecklad människa. Hon kan liknas vid sfinxen som har djurkropp med ett människoansikte.

Alla levande väsen använder sig av grundenergierna som i olika konstellationer finns i den yttre och inre världen. Dessa utgör jagets kraftkällor och benämns instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne. Instinktenergin står för det färdigprogrammerade och för en svag aningsförmåga. Tyngdenergin är explosiv och upphettande. Den verkar aggressivt och dräpande men är också upphov till vilja och handlingskraft. Känsloenergin har en avkylande, sammandragande och lugnande effekt på tyngdenergin. Intelligensenergin ger analys, kombinationsförmåga och planmässighet. Intuitionsenergin, som är identisk med kärleksenergin, visar sig som ett inträngande i medvetandet av färdigt idématerial, som en förmåga till omedelbar insikt. Minnesenergin gör att upplevelserna kan bevaras och återkallas. Den ger jaget erfarenhetsbakgrund åt nuets upplevelse.

Väsendet har att via tankar och handlingar laborera med dessa energier inom den kosmiska kemin för att erfara deras verkningar. När jordmänniskan använder tyngdenergin med sin växande intelligens utlöser hon dråpet i gigantformat och blir därmed ett "djävulsväsen". Karmalagen innebär orsak och verkan och säger att en utlöst energi alltid återvänder till sitt upphov. En bestämd sådd ger en bestämd skörd. De djuriska beteenden som används kommer därför tillbaks till upphovsmannen och skapar hos denne lidandeserfarenheter. Allteftersom väsendet mottar dessa återvändande karmavågor ökas känsligheten och medkänslan. Lidandet har därmed en mening då det medverkar till att omskapa djuret till den fullkomliga människan. Det onda i absolut mening finns ej, utan det goda och onda blir från ett absolut perspektiv "det behagligt goda" respektive "det obehagligt goda". Den ökande känslan verkar bindande på tyngdenergin och individen nänns allt mindre själv åsamka andra levande väsen smärta och lidande. Individen skapar på grund av karman själv sitt kommande öde genom de handlingar hon väljer att utlösa. När väsendet inte har något mer att lära av en karmavåg får det beskydd, genom att karmavågen neutraliseras.

I och med att tankar, känslor och handlingar förändras påverkar väsendet sina talangkärnor. Dessa är psykiska eller andliga organ som får avtryck av alla våra tankar och handlingar och som efter ihållande bruk gör dem till automatfunktioner. Talangkärnorna ingår i ödeselementet, vars säte i övermedvetandet gör att de kan överföras från det ena fysiska jordelivet till det andra. Under utvecklingens gång kommer djuriska talanger i form av självbevarelsedrift och dråp att degenerera. Rent mänskliga talanger som kärlek och medlidande blir successivt till automatfunktioner.

Den högsta elden reglerar alla andra energier via två polorgan, den maskulina och den feminina polen. Dessa polorgan är livsupplevelsens generalorgan. Väsendet utvecklas till balans mellan dessa poler för att bli dubbelpoligt. I detta tillstånd, där moralen och kärleksförmågan är fullkomlig, uppenbarar sig en högre synförmåga, intuitionen. Med denna kommer människan att uppleva livsmysteriets lösning. Det som förut var mystik blir till realistisk kunskap. Detta börjar ske via kosmiska glimtar då hon får klarhet om vissa kosmiska principer. De kan gälla en absolut visshet om den egna odödligheten eller en upplevelse av att hela universum är levande. Detta leder genom ett antal liv fram till den stora födelsen som innebär att det kosmiska medvetandet blir permanent.

 

VETENSKAP OCH FORSKARE

Den andliga vetenskapen

Kosmologin beskriver både ett inre och ett yttre universum som tillsammans utgör det kosmiska eller andliga världsalltet. Martinus menar att människornas tankevärld ännu inte fått sin vetenskap på liknande sätt som den materiella vetenskapen fått sin.

"Människorna måste lära känna det levande väsendets själsliga eller andliga struktur och de eviga livslagarna, inte som något 'abstrakt', utan som en verklig vetenskaplig realitet i vaket dagsmedveten analys. En sådan vetenskap är den andliga vetenskapen." 7

"Det är en fråga om utveckling av en vetenskap på det psykiska området av en sådan omfattning att jordmänniskan kan lära sig behärska de själsliga elementen med lika stor säkerhet som hon med den fysiska vetenskapen kan behärska de fysiska elementen." 8

"Denna vetenskap är alltså en motsvarighet till den materialistiska vetenskapen. Den skiljer sig blott från den sistnämnda vetenskapen därigenom att den vilar på 'livsyttringsfacit', medan den materialistiska vilar på mått- och viktfacit. Då 'livsyttringsfacit' är liktydigt med facit som bevisar liv, ande, medvetande eller psykiska områden, kan denna vetenskap betecknas som psykisk eller 'andlig vetenskap'. Den andliga vetenskapen är sålunda en dokumentation och bevisföring av världsalltets liv, medan den materiella vetenskapen är en dokumentation och bevisföring av världsalltets mekaniska och kemiska struktur." 9

Martinus menar att intelligensen, som är det viktigaste redskapet i den gängse vetenskapen, inte kan tränga in i tillvarons innersta.

"Det 'levande' bakom materien skall ständigt förbli en gåta för de gudlösa materialisterna. Detta levande kan omöjligt upplevas genom materialistiska facit. Det kan alltså omöjligt upplevas av väsen, vilkas andliga förmågor är helt begränsande till intelligensen." 10

"...att man med blotta intelligensen omöjligt kan tillägna sig något annat vetande än det rent materialistiska. Väsen på ett stadium, där de speciella sinnen inte är utvecklade, genom vilka man kan uppleva och utforska själv det levandes analyser på samma sätt som man med intelligensen kan uppleva och utforska materiens analyser, är nödsakade att vara analfabeter på det kosmiska eller icke tids- och rumsdimensionella fältet." 11

Intelligensen är i sig själv etiskt neutral.

Forskning är enligt Martinus inte något som enbart sker eller är reserverad för den etablerade vetenskapsvärlden. Genom efterforskningar i sitt eget liv kan individen undersöka de lagar för psyke, mentalitet, medvetande och upplevelse som Martinus talar om.

"Verklig andlig vetenskap förekommer alltså ännu inte som något som ingående kan studeras vid statliga universitet och läroanstalter. Men detta hindrar inte den andliga vetenskapen från att vara 'vetenskap'. Verklig 'vetenskap' är en redogörelse för realistiska fakta eller erfarenheter. Och det kan inte bestridas att sådana kan bli till utan auktorisation från universitet eller professorer. Ett faktum är 'vetenskap' likgiltigt om det är en lekman eller professor som har upplevt det. Den andliga vetenskapen är en rad erfarenheter eller fakta som inte har upplevts av den materialistiska vetenskapen och omöjligt kan upplevas av denna. Den andliga vetenskapen kan därför heller inte räkna med den materialistiska vetenskapens erkännande. Men detta hindrar ju inte att den är byggd på fakta och därmed är vetenskap." 12

 

Den andliga vetenskapens hinder

Denna slags forskning skiljer sig från den gängse genom att forskarens personliga mentala utvecklingsnivå blir avgörande. För att kunna komma vidare i insikt finns det vissa villkor. Han delar in människorna i tre kategorier, de som har övervägande intelligens, de som har övervägande känsla och de som har känsla och intelligens i balans. Bristande balans får konsekvenser för forskningen.

"För den som önskar komma fram till en verkligt förståndsmässig eller intellektuell upplevelse av livets stora och bärande analyser i form av verklig vetenskap, vilket vill säga logiska, sammanhängande tankekedjor som utgör själva den eviga världsbilden, krävs det ett visst mått av mental eller psykisk utveckling. Det kan därför ha sin stora betydelse för forskaren att bli lite orienterad på detta område. Detta mått av utveckling måste ha nått en sådan nivå att forskaren äger en viss grad av intellektualiserad känsla. Det måste sålunda råda en viss balans mellan väsendets känsla och intelligens".13

"Med intelligenserfarenheter förstår man alla sådana uppfattningar som man kommer fram till genom beräkning, genom läsning och undervisning. Det är självklart att en människa kan nå långt i fråga om kunskaper genom dessa tre faktorer; men denna kunskap är inte, även om den kulminerar bakom en doktors- eller professorstitel, någon absolut eller slutlig kunskap när det gäller de eviga fakta, vilket vill säga världsalltets verkliga grundanalyser, individens odödlighet, ödets tillblivelse, kärlekens och skaparförmågans mysterium. I den verkliga kunskapen om dessa ting är intelligensväsendet ett ovetande och primitivt väsen, just emedan dessa realiteter omöjligt kan upplevas enbart genom intelligensen eller förståndet. Upplevandet av dessa realiteter vibrerar i energiformer som endast kan nås genom förnimmelsen eller känslan och blir därmed inte till "intelligenserfarenheter" utan till "känsloerfarenheter". Men liksom "intelligenserfarenheter", vilket i detta fall vill säga "teorier", inte betyder något för en individ som inte har förmågan att utnyttja eller dra konsekvenserna av dem, så är också "känsloerfarenheter" värdelösa eller utan betydelse för individer som saknar intelligens till att dra de riktiga slutsatserna av dessa. Detta åstadkommer i sin tur att en "känslomänniska" inte heller kommer fram till de eviga faktas verkliga analys.14

Inom psykologin kan man finna representanter med en mycket intelligensbetonad till en mycket känslobetonad inställning. Den forskning som skulle kunna komma till större insikt måste alltså enligt Martinus ha en större balans mellan känsla och intelligens. Det skulle innebära att intelligensbetonad psykologi inte når in i människans medvetande hur mycket strukturer den än skapar och hur exakt den än mäter, och att känslobetonad psykologi inte greppar psykiska strukturer och lagar hur inkännande den än må vara.

Martinus menar att den avancerade forskningen är underordnad en andlig förnimmelse. Därmed gäller höga moraliska krav på vetenskapsmannen för att denne skall komma vidare i insikt. Martinus nämner partiskheten, d v s sympati och antipati, som en mental obalans som blir till ett hinder för forskaren.

"Där det inte finns sympati, kan det bara finnas antipati. Och denna antipati manifesterar sig då genom individens medvetande som: hat, hetsighet, intolerans, benägenhet till förtal." 15

"Den högsta upplysning, de eviga fakta om världsalltets hemligheter är icke tillgängliga för människor som ännu kan nännas att hämnas, hata och förfölja andra väsen".16

Vidare:

"Ett av de tillstånd av obalans som framför allt kan följa individen längst i hans vandring mot ljuset, för att till sist bli ett absolut hinder för upplevelsen av den högsta kunskapen, är begäret efter att briljera. Så länge en individs högsta önskan är att kunna briljera över andra, genomsyrar denna önskan hans forskning, ja till och med mycket ofta utan att han själv är riktigt medveten därom. Denna forskning blir därför i verkligheten mera en 'kapplöpning', en utdragen kamp eller energiutveckling för att komma först till en kunskap som ens nästa helst bör ha tillgång till endast genom en själv, än den blir ett uttryck för verklig längtan efter att utbilda sig i den stora kärleken eller i att 'älska sin nästa som sig själv'. En sådan individs forskning blir sålunda inte en stimulering av ens egen försakelse till gagn för nästan utan i stället en 'hamstring', en erövring av andligt gods, en manifestation av begäret efter guldet, efter att bli en 'rik man', överfört till ett andligt plan. Sådana väsen skulle alltså ha möjlighet att bli det planets 'kapitalister', om inte just begäret efter att briljera vore det största hindret för förvärv av den högsta andliga rikedomen." 17

"I de avsnitt av forskning och vetenskap, som jordmänniskorna nu är på väg in i, kommer forskaren inte på något sätt ha framgång, om han inte har ett 'stilla' medvetande, d v s, ett medvetande, där det inte finns några som helst tendenser till jakt efter ära, makt och rikedom, ett medvetande, i vilket alla krafter är förenade i koncentrationen på detta enda: sanningen. Ty i samma mån som forskaren brister i dessa kvalifikationer, blir det omöjligt för honom att manifestera ärlighet. Och hans resultat måste då i motsvarande grad bli - inte sanning utan osanning - inte vetenskap utan okunnighet." 18

Till sist hävdar Martinus att grunden för forskning i de mentala och andliga rikena grundas på ödmjukhet.

"Ödmjukhet är att oförbehållsamt inse sin egen andliga oförmåga och samtidigt en uppriktig längtan efter att lära känna sanningen om livet och ens eget förhållande till livet." 19

Den grundläggande skillnaden på kravet som forskare i den gängse vetenskapen och i den andliga vetenskapen är alltså moralisk.

 

Intuition som kunskapsväg

När intelligensen bringas i balans med känslan utvecklas intuitionen. Denna är en rent mänsklig förmåga och förekommer ännu endast i mindre grad i jordmänniskans psyke. Intuitionen är en högre form av upplevelse och skiljer sig från annan upplevelse genom att den inte kommer utifrån via sinnena utan är en inre förnimmelse. Den har tillvarons högsta genomträngningförmåga.

"Hos varje jordmänniska, som är så långt framme i utvecklingen, att hon upplever enstaka ögonblick, då hon är renad från lägre energier - vilket i detta fall vill säga ögonblick då hon genomströmmas av ren kärleksenergi och därvid befinner sig i ren och hög andlig extas, vilket är detsamma som inspirationstillstånd - kan intuitionsfunktionen äga rum. Individen upplever då helt utan någon medveten föregående analysering eller definition ett plötsligt uppstigande eller framträdande av nya andliga upplevelser eller tankebilder i sitt medvetande. Sådana genom glädje eller extas plötsligt uppkomna, nya och färdiga tankebilder kallar vi 'intuitioner'." 20

"De kosmiska analyserna är uttryck för en vetenskap, alltså en logisk sanning, vars existens och logik inte kan finnas och bekräftas som verklighet med de metoder och medel, genom vilka den materialistiska vetenskapens sanningar kan dokumenteras som absolut verklighet. Den materialistiska vetenskapen är en produkt av intelligens, medan den kosmiska vetenskapen är en produkt av intellektualiserad känsla och intuition. Alldeles som man måste äga en tillräckligt utvecklad intelligens för att kunna utforska den materialistiska vetenskapens analyser, så måste man ha en tillräckligt utvecklad intellektualiserad känsla vilket är detsamma som den verkliga nästakärleken, samt den därigenom framkallade intuitionen för att kunna förstå kosmisk vetenskap. Ett väsen som inte har denna utvecklade nästakärlek och den därigenom framkallade intuitionen är helt avskuren från möjligheten att bedöma de kosmiska analysernas identitet med den verkliga, orubbliga sanningen, alldeles som en primitiv människa med mycket liten intelligens inte kan bedöma den moderna vetenskapens stora och underbara analyser av materiens eller ämnenas strukturer och reaktioner." 21

I den förra uppsatsen definierades intuition som ett direkt inre skådande, en slags synförmåga som momentant, utan föregående medveten analys, ger klara insikter och når kärnan av komplicerade företeelser. Detta exemplifierades med R.M. Buckes kosmiska upplevelse. Ordet intuition används sannolikt både för att beskriva aningar, för rena känsloförnimmelser eller för parapsykologiska förmågor, som enligt kosmologin snarare utgörs av instinkt- och känsloenergin än av intuition. Men intuitionen verkar dock vara närvarande i andra sammanhang än i upplevelser av ren kosmisk art. En psykolog med hemvist i den humanistiska och transpersonella psykologin, F. Vaughan 22, grupperar intuitiva erfarenheter på fyra nivåer: den fysiska, den emotionella, den intellektuella och den andliga nivån. Eventuellt kan denna uppdelning ha någon motsvarighet i kosmologin som säger att energierna alltid uppträder i kombination med varandra. varför den gryende intuitionen också måste visa sig i kombination med i varje fall intelligens- och känsloenergin.

C. G. Jung är en psykoanalytiker som undersökte människans symboler och utforskade djupt liggande omedvetna skikt i människosjälen. Han fördjupade sig i intuitionsfenomenet och enligt honom kommer intuitionerna från det omedvetna arkaiska själslivet. 23 Assagioli var en italiensk psykiater som likt Jung räknade med människans andliga dimension. Han menade dock att det omedvetna inte endast består av undermedvetandet utan även av ett övermedvetande varifrån intuitioner av högre art har sitt ursprung.24

Martinus menar att jordmänniskorna i huvudsak sysslar med tankeprocesser "nedifrån", vilket innebär att känsla och intelligens frambringar tankar genom reaktioner från den materiella världen. Genom tankeprocessen "ovanifrån", d v s intuitionen, iakttages allt från "livssidan" och är ännu sporadiskt förekommande.25

"Ju fullkomligare 'intuitionsförmågan' är, desto mer färdigbehandlat är det vetande som genom den strömmar in i hjärnan." 26

Enligt Martinus sysslar de mest framstående konstnärerna och författarna med känslo- och intelligensenergier på ett så högt plan att intuitioner kommer till dem.

"När intuitionsförågan sålunda ett ögonblick får utlopp hos en författare eller konstnär, kommer i form av blixtsnabba glimtar nytt idématerial - till en dikt, ett skådespel, en saga eller någon annan form av konstnärlig manifestation - fram till hans medvetna tankevärld i organiserad eller färdig form." 27

Detta utgör en en principiell skillnad mot individer som inte har intuition och därför måste bygga upp sitt material uteslutande med hjälp av intelligensen.

"Alldeles som intuitionen börjar göra sig gällande i den framskridne konstnärens eller författarens medvetande, börjar den också göra sig gällande i den framskridne vetenskapsmannens eller forskarens medvetande. När denne når så långt i sin forskning, att han börjar arbeta med så rena andliga problem, att de består av kärleksenergi, kommer även han i inspirations- eller extastillstånd och får därvid genom intuitionen tillgång till andligt material eller minnesmaterial, som ligger utanför hans vakna medvetande. Intuitionen visar sig då här som små glimtar eller brottstycken av absolut kunskap, och dessa glimtar blir sålunda begynnelsen till 'kosmisk klarsyn'." 28

 

FORSKNING I VARDAGEN

Martinus menar att lekmannen kan få kunskap som är värt namnet vetenskap genom att undersöka den dagliga livsupplevelsen. Allt människorna möter och sänder ut, det de tänker och känner, menar Martinus är av yttersta vikt att lära känna. Eftersom vetandet i stor utsträckning påverkar våra val och vi själva är skapare av våra öden, så blir "vetandet således ödets ratt".29

 

Djurrikets arv

Frågeställningen om människan är god eller ond har sysselsatt många inom psykologin. Den humanistiska psykologin menar att människan i grunden är god, men att miljöer och händelser får henne att förminskas och utföra onda handlingar i försvar eller av okunnighet. Jung var mer tveksam till föreställningen om den goda människan och lyfte fram både det ljusa och mörka i människopsyket. Freud var avgjort pessimistisk till mänsklig godhet. Alla tre positionerna får plats inom den beskrivning som kosmologin ger av jordmänniskan såsom sfinxvarelse. Hon är hemmahörande både i djurriket och i människoriket och kan uppvisa olika grader av djuriska och mänskliga beteenden, både de som kallas onda och goda.

 

Den jordiska människans två sinnen - teckning av Withus

[Den jordiska människans två sinnen - teckning av Withus]

©Martinus Idealfond

 

Sfinxväsendet röjer också sitt djurpsyke genom hat, förakt, hån, indignation, våld, tvång, hetsighet, irritation, intriger, fruktan, missunnsamhet, baktaleri, lust att döma, fanatism, hämndbegär, skryt, ägandebegär, självhävdelse, klander och svartsjuka. Motsvarande mänskliga förmågor blir då altruism, kärlek, förståelse, jämlikhet, respekt, känslighet, skapa frihet, glädje, tålamod, trygghet, generositet och ödmjukhet. Individen kan således identifiera sina tankar och handlingar som antingen djuriska eller mänskliga. Hon är både egoist och altruist.

Psykologin har tankar kring om många av de konflikter människor har orsakas av en djupare liggande konflikt mellan olika nivåer i människopsyket. Enligt kosmologin har denna djupaste konflikt sin grund i sfinxväsendet. Martinus kallar jordmänniskan för en sårad flykting mellan två världar och menar att jordmänniskornas dagliga tillvaro därigenom kommer att yttra sig som en kamp mellan dessa två rikens livsvillkor. Kampen och konflikten gäller hennes djuriska vanemedvetande och hennes längtan att manifestera högre ideal.

"It is dangerous to show man that he is equal to the beasts, without showing him his greatness. It is also dangerous to show him too frequently his greatness without his baseness. It is yet more dangerous to leave him ignorant of both. But, it is very desirable to show him the two together." Blaise Pascal.30

Den konventionella psykologin kan sägas ha fokuserat på människans likhet med djuret medan andliga inriktningar, däremot, riskerar att fokusera för mycket på människans högre potential. Jung kallade den del av psyket som människan inte så gärna identifierar sig med för skuggan. Han anbefallde ett arbete som skulle bestå i att bli medveten om de djuriska sidorna och därför kunna upphöra med att projicera ut dem på omvärlden. Ett fokuserande på enbart ljusa sidor i människosinnet samt ett förnekande av skuggan, menar Jung, gör att människan förlorar kraft och ger upphov till patologier. Han tar sig an att beskriva människans andliga mognad under livet, den s k individuationsprocessen, där kunskaper både om människans mer primitiva sidor och hennes högre förmågor förenas.31

Även Assagioli såg vikten av att man erkände både höjd och djup i människopsyket. Han skapade med psykosyntesen en psykologi som omfattade hela människan; inte endast impulser och drifter utan även kreativitet, vilja, glädje och visdom. Med olika tekniker och metoder hjälps personlighetens olika sidor till växt, integration och insikt. Han ville hjälpa människor till insikt och till att leva mer fullödigt i enlighet med det bästa i dem.32

 

Kosmisk kemi

För att kunna hantera de olika sidorna i psyket bör vi enligt Martinus lära oss "kosmisk kemi".

"Då hela vår mentala värld, i lika hög grad som den fysiska världen, är kemiska reaktioner mellan energierna, kan människorna i längden absolut inte nöja sig med kunskapen om de fysiska ämnenas och krafternas verkningssätt. De måste också lära känna alla själskrafternas verkliga reaktionsegenskaper." 33

"I själva grundprincipen är det ingen skillnad mellan fysisk kemi och 'kosmisk kemi'. Alla existerande ämnen i tillvaron har reaktionsförmåga, vilket vill säga: är mer eller mindre olika andra ämnens reaktionsförmåga, vilket vill säga: är uttryck för ett slags energi." 34

"Medan man vid varje fysisk-kemiskt experiment kan pröva verkningarna eller resultatet av sitt förehavande utanför sin egen varelse eller fysiska kropp på andra varelser och ting, kan man omöjligt pröva verkningarna av det kosmisk-kemiska experiment, som vår egen uppbyggnad av vårt öde är, på någon annan än sig själv. Vilket litet misstag som helst kommer här oundvikligen att efterlämna sitt spår eller sin verkan i vårt öde. Ingen levande varelse kan nämligen existera utan att vara en 'kosmisk kemist'. Hela vårt liv, hela vår tillvaro, vilket är detsamma som vårt öde, kan endast existera som identiskt med reaktionen av samspelet mellan vår utlösta egenenergi och naturens energi. Varje liten tanke, mening eller föreställning, ja den minsta lilla suck från ett väsen, existerar endast som identisk med de två energiarternas beröring med varandra." 35

Tyngdenergin är den energi som är ett livsvillkor i djurriket, men som i okontrollerad form blir livsfarlig för människan. I vreden och hetsighetsanfallen, som är ett rudiment från rovdjurstillståndet, använder hon den explosiva tyngdenergin.

"Medan dessa sprängämnesenergier är ledande livsfaktorer i rovdjurets medvetande eller mentalitet, är de däremot hos människan, vars mentalitet eller själ är långt mera utvecklad och förfinad än djurets, att betrakta som rena giftämnen. Den förfinade själen har förfinat hennes fysiska kropp, föräldlat hennes blod och gjort nervsystemet utomordentligt känsligt och ömtåligt. En dylik organism tål inte alltför många hetsighets- eller raserianfall utan att bli starkt förgiftad." 36

Psykoterapin har kunskap om att det verkar menligt på den psykiska hälsan att vara fylld av instängda aggressioner. Man tänkte att människan genom att släppa ut och uttrycka sin vrede då skulle må bättre. Enligt kosmologin är emellertid den uttryckta aggressionen minst lika hälsovådlig som den instängda. Människan måste få kontroll över aggressionerna och vreden, vare sig den är öppen eller dold. Intelligensenergin och känsloenergin skall tygla tyngdenergin i sådan grad att vrede till slut inte mera uppstår.

"'Tankar' är en genom individens hjärn- och nervorganismer koncentrerad utlösning av överfysiska krafter. Överfysiska krafter igen det samma som högre elektriska vågor eller vibrationer. dessa vågors mottagning och avsändning genom organismen förnims som tankar. Denna förnimmelse är igen detsamma som upplevelsen av livet."37

Martinus menar att tankar är strålkraft och att det är av yttersta vikt att människan lär sig förstå vilken kraft hennes tankar har. Tänkandet är den ratt med vilken individen styr sitt öde.38 Tanken är så nära förbunden med jaget att detta endast behöver önska det allra minsta för att energierna skall sättas i svängning. De kan ge väsendet livskraft och glädje eller så kan de vara giftiga och underminera organismen och sinnet. Enligt Martinus beror både fysiska och psykiska sjukdomar i grunden på att tankeförmågan är sjuk. Kraftöverföringen till de fysiska och andliga organen blir onormal om tankarna är onormala.

"När man fyller sitt medvetande med vrede, bittra eller hatfyllda tankar, ja, om man endast blir en smula irriterad, sänder man strömmar genom nervsystemet som kan orsaka kortslutningar och därmed katastrofer, Dessa strömmar förgiftar blodet, som förs runt i organismen och för den utvecklade människan kan en sådan förgiftning bli katastrofal. Både hjärt-, lung- och magområdet kan lätt utsättas för våldsamma angrepp och ju mer utvecklad människan är desto mer mottaglig är hon för detta slag av mentala infektioner. Hon tål faktiskt inte att bli vred eller irriterad och heller inte att utsätta sig för alltför starka bekymmer och sorger." 39

Förutom vreden nämner Martinus martyrskapet som något av det farligaste tillstånd vi kan befinna oss i. Just på grund av att vår intelligens växer får vi en större spekulationsförmåga och kan ägna mycken kraft åt bitterhet och besvikelse. Samtidigt som vi med skärpa fastställer vem som har tillfogat oss oförätten, försvinner vår egen medverkan in bakom kulissen. Alltså kvarstår två stora områden för spekulation; den andres skuld och vårt eget martyrium.

"Då glada tankar utgör den normala livskraften i den animaliska organismens struktur, blir denna livskraft således skadad i samma grad som människan är fylld med vrede-, depressions- och martyrtankar.40

"Men inte desto mindre är det så i dag, att tusen och åter tusen människor i mycket hög grad i sin dagliga tankefunktion befrämjar vredes- och depressionstankar samlade i en martyrkänsla som håller all livsglädje och därmed den normala livskraften borta från själ och kropp." 41

"Då bibehållandet av den absoluta sundheten både i själ och kropp omöjligt kan befrämjas på annat sätt än just med normal livsglädje, ser vi här hur en sådan människa nu i verkligheten, om än omedvetet, tyranniserar sig själv genom att hålla vredes- och martyrtankarna vid makt." 42

"Vägen till hälsa för själ och kropp går således uteslutande genom att bekämpa vreden, bitterheten och martyrkänslan i ens eget inre. Endast med vänskap kan man avlägsna fiendskapen mellan sig själv och andra. Och endast genom att övervinna sin tendens till att känna fiendskap och hämndlystnad mot nästan kan man avlägsna den absolut innersta orsaken till sjukdom." 43

Martinus menar att tankar är för själen vad näring är för kroppen och att glada tankar utgör den normala livskraften. Individen skall alltmer märka hur hon själv väljer att tänka eller känna på ett visst sätt. Han framhåller att vi bör bli medvetna om att vi faktiskt har ett val att göra mellan glada och dystra tankar. Felaktig tankenäring ger smärta och psykisk ohälsa. Det innebär att depressioner, som alltså förorsakas av att dystra s k tankeklimat upprätthålls, aktivt skulle kunna fås att upphöra om tankarna blev annorlunda.

Tankarnas och föreställningarnas kraft har kommit i fokus inom den kognitiva psykoterapin. Den amerikanske psykoanalytikern A. Beck fann att hans patienter många gånger upprätthöll sin svåra situation genom sina tankar. Han menar att olika föreställningar och tankar har en direkt påverkan på känslolivet. Genom att kartlägga de s k tankefelen, automatiska tankar och föreställningar, kan individen lära om och aktivt påverka sitt tanke- och känsloliv och därmed sin psykiska hälsa.44

Det s k positiva tänkandet har utifrån Martinus kosmologi sin stora giltighet. Idrottspsykologin 45 har visat att det är avgörande för framgång och man har kunnat påvisa positiva tankars och livgivande föreställningars kraft vid tillfrisknandet från svåra sjukdomar. 46 Visualiseringsteknik används också inom psykosyntesen för att befrämja den personliga utvecklingen.

Framhållandet av ett positivt sinnelag kan emellertid användas onyanserat. Ett positivt tänkande kan inte innebära att man inte skall känna smärta, eller att inte bli varse de tankar och känslor livshändelserna skapar. Detta ger endast kamouflage och osanning. Sannolikt kan också ett stereotypt, kontrollerat s k positivt tänkande ge patologier av det material man inte vill kännas vid.

Ett positivt tänkande utifrån kosmologin skulle kunna innebära att man medvetet vill förstå och i sig integrera vardagshändelsernas budskap. Ett positivt förhållningssätt är också att i det gradvisa lärandet visa andra och sig själv vänlighet och tolerans.

 

Vilja, talanger och träning

När individen börjar använda andra energier än dem som tillhör djurriket, d v s mänskliga tankar och handlingar, stöter hon på motstånd. Människan märker att det goda hon vill, det gör hon inte, men det onda hon inte vill, det gör hon. De djuriska reaktionerna är vanemedvetande som övats in under tusentals år. Därför behöver de nya beteendena likaså träning för att bli talanger. Talangbyggandet sker i tre stadier. A-vetandet uppnås när viljan åstadkommer det teoretiska inhämtandet av kunskap. B-vetande innebär att teorin omsätts i en dagsmedveten och praktisk handling. Om C-vetandet säger Martinus:

"Genom praktisk manifestation av vilja, genom upprepningar och övningar, blir viljefunktionen på ifrågavarande område så fullkomlig, att den övergår till automatfunktion, d v s, en funktion för vilken man, genom de många upprepningarna och övningarna, efter hand fått självständigt dirigerande organ utvecklade åt sig, så att funktionen därigenom kan äga rum utan den sedvanliga reglerande dagsmedvetna inblandningen från individens sida." 47

Martinus menar att människan successivt måste frigöra sig från alla rester av djuriskt medvetande. Vi kan aktivt träna oss i att rensa ut skadliga tankearter. Martinus beskriver hur sinnen och tankearter utvecklar sig genom bruk, sak samma om det är hämndtankar eller kärlekstankar. Med användandet av dessa mer mänskliga tankar och handlingar växer den mänskliga talangen i väsendet och dominerar alltmer över djurrikets vanor. Det mänskliga beteendet blir till slut helt automatiskt. Martinus menar att när man medvetet börjar förändra sig, kommer man att märka att man växer.

"Metoder eller sådant som man dagligen praktiserar eller utövar i en ständigt fortsättande följd, blir slutligen till en självständig manifestation som fungerar utan att man behöver vara vaket dagsmedveten i den. Det ständigt fortsatta utövandet av manifestationen utvecklar efter hand ett självständigt centrum eller organ i hjärn- och nervregionen. Det är detta organ som blir till talangkärna och slår rot i väsendets ödeselement i övermedvetandet. När detta organ eller denna talangkärna blivit tillräckligt utvecklad, övertar den själv ledningen av ifrågavarande manifestation, så att väsendet till följd härav kan göra sina tankar fria från och oavhängiga av denna manifestation - kan tänka på andra saker. Det är detta förhållande som skapat ordspråket: 'Övning gör mästaren'." 48

Maslow, en amerikansk professor i psykologi, började sin bana som behaviorist men upptäckte efter hand alltfler av människans dimensioner. Han märkte att apor och unga grisar nyfiket och för nöjes skull löste problem men ignorerade belöningen. Detta ledde honom till tanken att modern psykologi, som var baserad på sjukdom och mänsklig svaghet också borde intressera sig för den psykiskt friska människan och hennes styrka. Han menade att den mänskliga naturen undervärderats och ville skapa en hälsans psykologi som innefattade kreativitet, motivation och livsglädje. Maslow menade vidare att vetenskapsmännen är misstänksamma mot idén att de naturliga processerna har ett ändamål, medan han själv fann att det idealiska sättet att bota en neuros var att väcka en stark känsla av meningsfullhet hos klienten. Han såg det mentala livets ström som ett villkor för sundhet och myntade begreppet självförverkligande. 49

Människans medvetna själsliv får hos Maslow en viktig position. Även Assagioli betonar viljan som en förbisedd men helt avgörande mental funktion för hälsa och utveckling.50 I och med utforskandet av det omedvetnas regioner har människans medvetande och kraft tenderat att komma i andra hand. Det psykiska livet har i viss mån blivit liktydigt med det omedvetna. Martinus position i denna fråga är att den mentala förändringen och växten också sker genom en medveten viljeinriktning. Han väljer ord som övervinna, bekämpa, avvisa, få kontroll över, och ej ge efter för, när han talar om de mörka tänkesätten. På samma sätt väljer han ord som träna, vilja, befrämja och odla de ljusa tankarna och handlingarna. Det aktivt handlande subjektet är enligt Martinus avgörande. Sjuka människor, säger han, har förlorat greppet om livskraften och kan inte längre styra den. Martinus menar att nyckeln och möjligheten till förändring ligger hos individen själv i den dagliga medvetna tanken och de dagliga medvetna valen.

Terapier och tekniker som använder det omedvetnas material till diagnoser eller som hjälp till utveckling behöver inte stå i motsättning till det medvetnas aktivitet. Motsättning till kosmologi blir det först när man menar att det medvetna är utan resurser och att den egentliga makten ligger i det undermedvetna.

 

Karmalagen

Ödet drabbar människan med ett otal tragiska och smärtsamma händelser som hon inte kan se att hon alls har varit medverkande till. Att få kunskap om karmalagen kan därför vara viktigt för den individ som låst sig inne i vredens och martyrskapets fängelse. Människan lär sig, genom principen för orsak och verkan, att den djupaste orsaken till hennes öde är hon själv. Detta framstår eventuellt som en lag utan nåd i ett kärlekslöst universum. Emellertid vänjer sig människan vid tanken och förstår att det verkligt kärlekslösa förhållandet vore ett kosmos utan lagar, där allt sker av slump. I slumpens värld vore allt osäkert. Med kännedom om universums lagar finns redskap till förändring ut ur en oönskad ödessituation. Karma handlar inte om straff eller skuld utan är undervisning och nyckel till förändring.

"Inget väsen kan drabbas av ett öde som det inte självt har påfört andra eller självt är skulden till." 51

"Ett levande väsens absolut enda säkra skydd mot ont öde skapas exakt av de skydd som det självt ger alla andra levande väsen." 52

"I samma mån som väsendet inte längre kan nännas att manifestera en viss ond handling mot sin nästa eller omgivningen, befrias det från eventuella tillbakavändande verkningar av mörka handlingar." 53

Martinus menar att väsendet har att utforska vad det kan lära av situationen, vad den har att förmedla. En och samma situation kan då vara bärare av en mängd information. Vrede, bitterhet och martyrkänsla kan förlora sin udd när hon förstår att hon själv i en tidigare situation har utlöst samma beteende mot andra. Eftersom hon inte var beskyddad från karmavågorna visar detta att hon fortfarande var i stånd till ett handlingssätt likt det som drabbade henne eller att smärtan på något sätt är nödvändigt för hennes egen utveckling. Kunskapen om att smärtsamma erfarenheter skapar känslighet, förståelse och ökad kärleksförmåga kan ge människan en känsla av mening inför lidandet.

"...en människa kan utvecklas till att möta dessa situationer med en sådan balans mellan sin känsla, intelligens och intuition att händelserna inte skapar katastrofer i hennes andliga och fysiska värld." 54

Victor Frankl är en österrikisk psykiater som i koncentrationsläger upptäckte hur avgörande en känsla av mening kunde vara för människans överlevnad. Han har fokuserat sin uppmärksamhet åt nutidsmänniskans känsla av existentiell tomhet och betonar hennes andliga behov. I sin logoterapi hjälper han patienterna att finna meningen med både livet och lidandet och skapar därmed en läkning.55

 

Förlåtelse

Sfinxväsendet kommer, i och med att de djuriska handlingarna vänder åter, att uppleva mycket smärta från medväsendena. Martinus menar att den andlige forskare som insett och i sig integrerat kunskapen om karmalagen nu bör arbeta på att kunna förlåta upphovsmannen. Martinus menar att den som utlöste smärtan endast var redskap för karman och att det därför inte är logiskt att vara vred på denne. Han menar t o m att vi inte skall hålla vår kärlek borta från något enda väsen, oavsett vad denne varit budbärare för. Orsaken till det skedda står blott att finna inom en själv, i ens eget öde.

Martinus menar att vreden även kan lugnas av kunskapen om att varje väsen alltid är på toppen av sin utveckling och därför inte kan handla utifrån erfarenheter det inte har eller handla från ett utvecklingssteg det inte nått upp till.

Efter den viktiga teoretiska förståelsen återstår den fulla förlåtelsen. Denna är enligt Martinus något som varje sfinxväsen får arbeta sig fram till ända tills alla former av fiendskap eller minsta lilla irritation återstår.

"Den verkliga förlåtelsen är den som är given med både förstånd och hjärta och på så vis har förenat de båda stridande parterna i en verklig sympati." 56

Dessutom återstår förlåtelse av en själv för det man inte mäktat. "Om man inte fick möjlighet att göra misstag, skulle man aldrig kunna tillägna sig kunskap." 57

Förlåtelse är ett starkt religiöst klingande ord. Psykologin har dock gjort den erfarenheten att kvardröjande bitterhet och en icke-förlåtande attityd håller personen kvar vid det som en gång skedde. Många psykoterapeuter försöker därför hjälpa patienten till förlåtelse för att denne skall kunna gå vidare i livet.

 

Sexualiteten

Individens ordinära sexuella pol, den maskulina för mannen, den feminina för kvinnan, sörjer för förälskelse, fortplantning och familjeförsörjning. Den står även för egoism och svartsjuka. I den grad den motsatta polen börjar växa till, kommer intressen för aktiviteter som ligger utanför äktenskapet att träda fram. Därmed får äktenskapet konkurrens och Martinus kallar den fas många människor nu är inne i för de olyckliga äktenskapens zon. Djursexualiteten skall förvandlas till mänsklig sexualitet. Här finns ursprunget för omvandlingen från djur till människa. Så länge väsendet har ett kön, framträder det som ett djur, medan den färdiga människan har balans mellan sin maskulina och feminina pol. Jordmänniskan är även i detta avseende en sfinx. Med sin ordinära pol förälskar hon sig, vilket Martinus säger endast är en, genom hormoner framkallad, konstgjord egoistisk sympati. Förälskelsen riktar sig till det motsatta könet med fortplantning som mål. Med den motsatta polens begynnande förvandling börjar hennes förmåga till kärlek växa och svartsjukan klingar av. Människokärleken kan rikta sig till samma kön och har ingen ytterligare avsikt än att ge välbehag till omgivningen.

Dessa två tillstånd blandar sig här för jordmänniskan. Hon vill vara kärleksfull och givande men blir anfäktad av svartsjuka. Hon vill föda barn och leva i äktenskap samtidigt som en mängd intressen kallar henne bort från familjelivet. Hon vill egentligen vara trogen sin partner men hennes växande kärlek gör att hon upptäcker och vill omfamna många fler människor. Partners kan vara olika långt komna i polförvandlingen, vilket ger olikartade förväntningar på relationen.

Inom stora delar av psykologin har sexualiteten haft en framskjuten position. Man har märkt att den kraftfullt verkar kunna styra människans psyke. Kosmologin berättar om sexualiteten som själva urkraften i hela kosmos, den högsta elden. Jung har iakttagit att människan i sitt psyke både har en maskulin och en feminin sida. Han kallar den maskulina sidan hos kvinnan för animus, och den feminina sidan hos mannen för anima och menade att det handlar om att integrera dessa i sitt medvetande för att kunna mogna psykiskt.

Den växande motsatta polen skapar enligt Martinus längtan efter att älska det egna könet. Detta har inte varit möjligt i djurriket där förälskelseenergierna gjort rivaliteten till lag. Den tilltagande maskulina polen hos kvinnan gör att hon känner längtan efter att beröra och vara nära en annan kvinna. Mannens växande feminina pol söker sig till en man för att få omge honom med vänlighet och smekningar i stället för den kamp som gällt genom hela djurriket. Homosexualiteten i vid mening är vägen bort från könskärleken till människokärleken: att älska sin nästa. Polförvandlingen kan emellertid bli komplicerad och Martinus beskriver tillstånd av för tidig homosexualitet och sexuella urspåringar som kan uppträda under polförvandlingen. Fältet erbjuder för forskaren en mängd situationer att ta ställning till. Om man prövar sig fram i sexualitetens världar gäller enligt Martinus att, framför allt annat, utröna om det man är i begrepp att göra kommer att vara till gagn eller skada för andra personer - om handlingen är egoistisk eller ej.58

I djurriket dräper flocken normalt den som avviker eller är sjuk. När den jordmänskliga flocken ställs inför en företeelse den inte alls kan förstå eller acceptera väcks grunden till samma beteende, intoleransen. För vissa människor är det oerhört svårt att förstå hur det kan vara rätt att sexualitet skall förekomma mellan personer av samma kön. När en man och kvinna är mycket enpoliga framgår deras uppgift klart. Djursexualiteten skall frambringa den nya generationen och sexualiteten stämmer med kroppskonstitutionen. Den nya mänskliga sexualiteten måste gestaltas via den djurkropp som väsendet ännu har. Kroppskonstitutionen är där underordnad sympatin vilket jordmänniskan inte kan förstå. Den mycket enpoliga jordmänniskan tror sig ha den riktiga kärleken i sin förälskelse- och parningssympati och uppfattar homosexualitet som farlig. Därför skall det obehagliga bekämpas med intoleransens arsenal av fördömande och smutskastande. Enligt Martinus är det dock nästakärleken själv, det som skall ge jorden fred, som här är angreppsmålet.

"När väsendet således kan älska alla väsen, beror detta alltså på att det genom sina lidanden fått utvecklat just denna humana begåvning samtidigt som dess förvandling till dubbelpolighet befriat det från den sexuella struktur eller enpolighet, som betingade att det endast kunde älska en varelse av motsatt kön. Med dubbelpolighetens och kärlekens utveckling har individen blivit i stånd att älska inte hankönsväsendet eller honkönsväsendet, utan 'människan' i människan." 59

Människan utvecklas mot det androgyna tillståndet, gemensamhetskönet.

"Kvinnans maskulina pol och mannens feminina pol har utvecklats och dubbelpoligheten innebär att de två sexuella polerna inom individen har blivit jämbördiga. Halvkön har blivit helkön, halvväsendet har utvecklats till helväsen Via denna organiska struktur utlöses den fullkomliga moralen och kärleksförmågan" 60

"...vilket betyder att det vackraste hos kvinnans feminina och mannens maskulina mentala naturer och fysiska linjer blivit förenat till en gudomlig sammansättning i ett väsen. Den riktiga människans organism blir sålunda själva kulminationen av vad som kan presteras av skönhet och fullkomlighet vid skapelsen av fysiska organismer eller redskap för intellektuell manifestation." 61

Den sexuella samvaron kommer att förvandlas från ren avlelse till smekningssexualitet. Behagsförnimmelser upplevs utanför de ursprungliga sexual- och smekningsorganen och den sexuella utlösningen sker på ett allt större område av kroppen.

"Detta betyder i verkligheten att själva organismen i sin helhet är i färd med att utveckla sig till ett 'speciellt smekningsorgan'... När utvecklingen för med sig att själva organismen med varenda liten del av sin yta blir av en sådan natur att det för väsendet framstår som en nästan oumbärlig behagsförnimmelse att beröra eller smeka sin nästa, vem det vara må, då blir alltså denna nästa ett oumbärligt smekningsobjekt på samma sätt som det motsatta könet nu är mannens och kvinnans oumbärliga smekningsobjekt. Här finns ingen form av svartsjuka eller jalusi, ingen favorisering, eftersom vilken nästa som helst ju utgör samma smekningsobjekt." 62

 

Näring

Ytterligare ett område där människan befinner sig i en sfinxsituation utgör hennes olika former av näringsintag. Martinus menar att köttkost är en alltför grov föda för den utvecklingsnivå jordmänniskan är på. När födan smälts tas stor kraft från organismen och gör den försvagad och därmed mottaglig för sjukdomar. Den vegetariska födan ger däremot hela organismen livskraft och hälsa. Emellertid är det mest i samband med moral och nästakärlek som Martinus tar upp frågan om köttätande. Den gällande inställningen hos människorna, menar Martinus, är att de har en oinskränkt rätt att fånga, fängsla, dräpa och äta djur. Den köttätande jordmänniskan kallar dödandet av djur för slakt och jakt och ser detta som något helt väsensskilt från människodråp. Förbudet att dräpa, menar man, gäller inte dråp av djur. Martinus betonar att slakt innebär dråp och lemlästning. För vissa djur är det en livsbetingelse att äta andra djurs organismer. Detta gäller inte människan. Martinus gör klart att nänns man dräpa djur och är okänslig för deras lidande ger detta motsvarande karmavågor. Djuren har sina liv att leva. En vegetarisk kost medverkar till minskat lidande för djuren, ger fysisk hälsa och ett ljusare öde för människan.

Likaså uppehåller sig Martinus en del vid mänsklighetens vanor vid att använda giftiga njutningsmedel. Vi befinner oss i ett levande makrokosmos och enligt livsenhetsprincipen utgör vår egen organism makrokosmos för myriader av levande mikroväsen. Vår kropp är andra världars natur. Precis som vi själva upplever naturhändelser och klimatförändringar upplever dessa mikroväsen samma saker i vår kropp. Dessa mikroväsens liv och inre klimat är vi ansvariga för. Alkohol, tobak, narkotika och andra psykoaktiva medel visar sig som gift i och med att de inte ger någon naturlig mättnad. Bruket ger istället en ständigt ökande och onaturlig hunger och skapar en talang som fungerar automatiskt. För mikroindividerna innebär detta världskatastrofer där de får leva ett liv i förödelse och misär.

"...att vi inte blott skall älska våra medväsen i mellankosmos och i vårt dagliga liv leva i harmoni och fördragsamhet med dessa väsen, utan att vi även för att få det fulla normala livet måsta skapa skydd för våra mikroväsen. Detta åter betyder att vi måste leva sunt. I samma mån som vi inte lever sunt medverkar vi till att försämra eller ödelägga våra mikroväsens liv. För att verkligen kunna uppleva det fullkomliga normala livet måste vi således sörja för att de organ, genom vilka livet upplevs, alltså våra mikroväsen som bebor och utgör våra synorgan, hörselorgan, lukt- och smakorgan, vår känselförmåga, våra körtelorgan, våra andningsorgan, vårt hjärta och vår hjärna, etc., får de för dem bästa möjliga livsvillkoren. För den skull måste vi ha den nödvändiga sömnen och vilan, vi måste ha den absolut sundaste födan och drycken, vi måste vänja oss vid att undvika de dödsbringande njutningsmedlen: alkohol, nikotin, morfin och alla andra för livsorganen absolut ödeläggande ämnen. Detsamma gäller näringen för vårt medvetande, d v s tankearterna. Vi måste undvika de för den psykiska livsupplevelseförmågan dödsbringande tankearterna, såsom vredesutbrott, hämnd- och förföljelsetankar gentemot våra medväsen, lögnaktighet och lust till förtal jämte andra själviska tankearter. Den absolut sunda andliga näringen för människan utgörs av alla osjälviska tankearter. Dessa är lika fysiskt och psykiskt livgivande som de själviska tankarterna är fysikt och psykiskt dödsbringande för människan." 63

"Men här spelar ödesprincipen in. Det beskydd som vi själva inte ger mikroväsendena i vår egen organism kan vi inte heller vänta oss att få från det makroväsen, i vars organism vi själva är mikroväsen. Här gäller också, att den grad av beskydd, den grad av god och sund naturomgivning som vi ger mikroväsendena i vår egen organism genom att leva sunt och tänka sunt eller i kontakt med livets lagar, skall även till slut komma oss till del genom våra egna dagliga omgivningar och levnadsförhållanden. Här gäller i allra högsta grad, att det som en människa sår, det skall hon ock skörda." 64

I vilken mån har då detta någon relevans för psykologin? Karmamässigt kommer alla handlingar som riktas mot djuren eller mikroindividerna att nå oss själva, vare sig det gäller köttätande, undermålig och skadlig kost eller droger. Genom att inte utsätta vare sig djuren eller sina mikroindivider för smärta blir enligt Martinus våra öden ljusare. Detta skulle innebära att man genom att förändra kosten av etiska skäl kunde påverka själva livsupplevelsen.

Undersökningar av kostens verkningar återfinns inom den alternativa medicinen, där man funnit att förändringar i intaget inte endast förändrar den fysiska hälsan utan även påverkar människors psykiska tillstånd. Här gäller den individuella forskningen i högsta grad då Martinus menar att det är synnerligen individuellt hur vi reagerar på olika slags föda.65 Genom att ändra på någonting i livsföringen kan individen se vilka psykiska reaktioner det ger just denne. Den alternativa medicinen talar om ökad livskraft och koncentration, större glädje och välbefinnande och över huvudtaget om en större livsintensitet ju bättre kosten blir. Denna kunskap skulle kunna vara värdefull även för psykoterapeuter. 66, 67

 

Meditation

Västerlandet har öppnat sig för österlandets meditationstekniker i sökandet efter kroppskännedom, mental balans och andliga upplevelser. Om detta uttalar emellertid Martinus en varning i det att koncentrationen på ett högre medvetande kan vara andligt och kosmiskt sett livsfarligt.

"Men om ett väsen..... på något onaturligt sätt, söker förbindelse med de kosmiska energierna, kan en plötslig kontakt uppstå mellan väsendets hjärnvibrationer och dessa kosmiska energier. Dessa slår då som en blixt ned i väsendets medvetande och framkallar där ett slags själslig kortslutning, eftersom väsendets hjärnorgan och känslotillstånd inte alls är mogna eller tillräckligt utvecklade för denna förbindelse med de allra högsta mentala eller psykiska energierna." 68

"Det finns endast en väg som leder till det högsta vetandet. Denna väg är den fullständiga utrensningen från medvetandet av de djuriska tendenserna eller det så kallade onda, så att den totala nästakärleken blivit det absolut primära i hela ens manifestation och livsföring. Denna utrensning och väsendets totala omskapande av sig självt från djur till människa är inte något som kan ske genom en ögonblicklig viljeakt... Men genom en permanent praktisering i att göra det goda, genom att träna sig i att tänka gott om dem som förföljer och hatar en, genom att bedja om förlåtelse för den vrede, vars yttringar man inte mäktade förhindra, genom att leva för att tjäna andra levande väsen och således, med få ord, att helt vara inställd på att vara till glädje och välsignelse för allt man kommer i beröring med, så förvandlas man på ett helt naturligt sätt i överenssstämmelse med naturens egen skaparmetod. Naturen företar sig ingenting språngvis utan höjer varje företeelse från det ena stadiet till det andra genom sina små hårfina utvecklingssteg. På samma sätt måste också djurets förvandling till människa ske. Genom denna utvecklingsprocess försiggår förvandlingen inte häftigare än att de latenta kosmiska organen eller hjärnområdena i motsvarande grad blir omdanade och anpassade till de svängningar som de högsta energierna framträder i." 69

Somliga av dem som tränat meditation har laborerat med något som inom den österländska traditionen kallas för kundalinikraften. Man aktiverar en kraft som slumrar i ryggslutet. Denna kraft är inom denna tradition tänkt att utvecklas till att så småningom röra sig fritt längs ryggraden upp till huvudet och ge meditatören tillgång till ett transcendent medvetande. Emellertid kan vid uppstigandet genom ryggen ge upphov till rakt motsatta upplevelser. Inte alla som lär ut meditation kan handskas med kraften eller vet hur de skall göra om något oväntat inträffar. Personer har beskrivit hur de upplevt det högsta ljus och de mest ohyggliga tillstånd. De har känt sig brinna upp inifrån och kastats ut i smärta, mörker och vanmakt.70

Då symptombilden ofta uppvisar likheter med psykoser kallas de för meditationspsykoser. Emellertid är vissa symptom helt olika psykosernas och igenkänns för den insatte som kundaliniaktivering. Genom att enskilda personer har intresserat sig för fenomenet finns kunskap om kundalini på vissa håll inom psykiatrin. Det vanligaste torde dock vara att en psykosdiagnos sättes varpå adekvat hjälp inte kan erbjudas. 71, 72, 73

"Vad de två polerna angår, så har den ordinära polen, d v s den maskulina hos mannen och den feminina hos kvinnan, sitt utlösningscentrum i de sexuella organen. Den latenta eller motsatta polen, d v s den maskulina hos kvinnan och den feminina hos mannen, har sitt utlösningcentrum i hjärnorganen. Hos den normala jordiska människan är dessa två centra ännu starkt åtskilda. Men efter hand som utvecklingen äger rum och den motsatta polen tilltar, växer det fram en förbindelselinje, ett slags psykisk huvudnerv, mellan dessa två centra. Den börjar som en lysande utlöpare från bägge centra, vilket vill säga från hjärnan och från det sexuella centrum i ryggmärgsområdet. Dessa två utlöpare fortsätter att växa intill dess de en dag når varandra och då får ögonblicklig kontakt. Detta betyder att det i detta ögonblick uppstår full kontakt mellan det sexuella hjärncentrum och det sexuella parnings- eller sympaticentrum. Väsendet blir fullständigt vaket medvetet i sin motsatta pol, vilken just nu överstrålas från det sexuella sympaticentrum." 74

Negativa kundalinierfarenheter, översatt i kosmologiska termer, ges vid ett för tidigt framkallande av de krafter som, utan vår egen inblandning, utvecklas parallellt med den moraliska växten. Dessutom stimuleras ensidigt den ordinära polens domän, vilket gör att inte möter den motsatta polens energiflöde ovanifrån.

Människan i sin sfinxsituation skulle dock enligt Martinus må bra av att lära sig slappna av och på något sätt meditera. Han menar att denna tid är väldigt pressande för nutidsmänniskan, då hon är inne i en stark förvandlingsprocess. Fysiska och psykiska avslappningsövningar och meditationstekniker har i årtusenden funnits i öst och väst. Psykologin och medicinen har inom psykosomatiken allt mer uppmärksammat dessa teknikers positiva effekter på kropp och själ. Olika sjukdomstillstånd som högt blodtryck, hjärt- och magproblem har visat sig vara påverkbara med avslappningstekniker. Sömnproblem, stress och emotionella problem motverkas också vid systematiska metoder för att uppnå stillhet och avspänning. Inom den psykiatriska sjukgymnastiken används olika metoder för att uppnå avspänning och balans. Dessa tekniker kan man bruka utan att specifikt eftersträva utvidgade medvetandetillstånd. Den förbättrade fysiska och psykiska hälsan kan göra att individen lever mer fullödigt i vardagslivet.75, 76

Martinus beskriver bönen som en riskfri meditation och andlig kraftkälla. Bön kan för många alltför mycket påminna om den dogmatiska religion de vill lämna. Martinus menar att bönen inte fordrar tro, utan kan prövas och utforskas som en vetenskap för sig med sina lagar, sin struktur och sitt ändamål. Den kan utvecklas till att bli ett samtal lika realistiskt och detaljerat som samtalet med våra medväsen. Upplevelsen av bönen förbättras vid kontinuerligt utförande och dess innersta mysterium röjer sig först vid osjälviskhet.

Martinus föreslår dessutom en meditation som innebär att man efter en dags händelser går igenom vad man sagt, tänkt och gjort. Det innebär att man funderar över hur man hanterat de situationer som uppkommit, ett ärligt efterforskande huruvida man har varit till förfång för någon annan, sårat eller baktalat någon. Allra mest anbefaller han oss att tänka ljust på dem vi inte känner sympati för eller de som inte tycker om oss. Där, menar Martinus, har vi vårt mest verksamma träningsfält. En ökad moral kommer automatiskt att ge väsendet det vidgade medvetande meditationen syftar att framkalla.

 

DISKUSSION

Martinus kosmologi utgör i sig själv inte en psykologisk teori. Om man önskade en psykologi grundad på kosmologi finge den arbetas fram. Kosmologin innehåller vida mer för psykologin relevant material än det jag för denna framställning valt ut. Enligt Martinus har materialismen och dess genom intelligens förvärvade kunskap sin givna plats i människans utveckling. Mycket av den konventionella psykologins landvinningar skulle kunna tas tillvara i en kosmologisk psykologi. Ur kosmologiskt perspektiv skulle t ex psykosers hallucinationer i vissa fall kunna bero på att den vägg som skiljer oss från andra dimensioner i tillvaron har försvagats och dess världar blivit synliga för patienten. Detta förminskar inte den kunskap som finns inom psykopatologin om psykosernas symptombild och förlopp. Likaså skulle en kosmologiskt kunnig terapeut försöka förstå en människas stora ödeslinjer, men kunskaperna om hur en neurotiker använder sig av sina försvarsmekanismer på ett hämmande vis förblir viktiga. På liknande sätt kan exempelvis utvecklings- och personlighetspsykologin tas till vara i en kosmologisk psykologi.

Men kan då allting i den konventionella psykologin kombineras med kosmologi? Om den gängse psykologins världsbild medvetandegjordes och uttrycktes skulle det bli tydligare vad som var tolkningar, värderingar och slutsatser framsprungna ur en mer reduktionistisk och materialistisk livssyn. Exempelvis skulle teorin om kulturyttringar och intellektualitet som avledningar av sexualitet och aggression i blotta syftet att utjämna driftsspänning bli alltför begränsad i en kosmologisk psykologi. Likaså hör föreställningen inom den materialistiska psykologin om att en människa först är mogen när hon kan försonas med att hon är dödlig och går mot sin slutliga utplåning svår att förena med ett flerlivsperspektiv. Psykologiska iakttagelser och erfarenheter som är friare från en materialistisk människo- och livssyn kunde däremot i kosmologin få ett nytt sammanhang likt en magnet som lägger järnfilsspån i nya mönster.

En central tanke när Martinus talar om vetenskap är att forskaren gradvis får egen klarsyn och intuition. Tyngdpunkten förflyttas från tankeprocessen "nedifrån" till tänkandet "ovanifrån". Den rör sig från intelligensen som kombinerar om befintliga minnen till intuitionen som tillför genuint nya upplevelser. Intuitionen kommer därvid att utgöra den springande punkten i en kommande vetenskap. Vid psykologiska undersökningar försöker man analysera och förstå företeelser på olika nivåer och ur olika synvinklar. Slutkommentaren blir dock ofta att forskarna ser det undersökta som mycket mer komplicerat än vad de i sina teorier förmått beskriva, då alla faktorer inverkar på varandra. I undersökningen av komplexa psykiska sammanhang skulle intuitionen kunna komma att spela en större roll. För det är detta intuitionen verkar göra; att ge en övergripande och klargörande syn på ett komplicerat material. Den förenar också tidigare motsatser utifrån en högre utsiktspunkt, utifrån en ny dimension. Kanske det levande väsendet inte till fullo kan förstås endast med intelligens eller känsla, utan måste ses från livssidan, d v s med intuition.

Den humanistiska psykologin var en reaktion mot reduktionismen och betonade människans positiva egenskaper och behov av utveckling och självförverkligande. De menade att humanistiska värden och existentiella frågor måste få sin plats inom psykologin. I terapin vinnlades om respekt för klienten, mänsklig värme och autenticitet. I den idealistiska psykologin finns utöver detta även människans andliga sökande och erfarande representerat. Kosmologin sällar sig till dessa riktningars återupprättande av människans högre förmågor. Kan den bidra med något ytterligare? Den sätter in det material som humanismen och idealismen ägnar sig åt i en sammanhängade modell och ger förutom nya begrepp och föreställningar ett vidgat perspektiv på människans psyke. Teoribildning och psykoterapi skulle emellertid skilja sig på några helt avgörande punkter från den konventionella psykologin och även från andra idealistiska modeller.

En psykologi med grund i kosmologi...

 

Kosmologin och den konventionella psykologin behandlar delvis olika områden där en viss integrering är möjlig. Men de representerar samtidigt diametralt olika föreställningsvärldar vilket aktualiserar det problem som behandlades i del I, nämligen frågan om möjligheten eller nyttan av att jämföra material frambringade ur olika paradigm. Kuhn menade att ojämförbarhetstesen gäller bl a där teorier baseras på olika metafysiska grundsatser. Denna ontologiska skillnad råder mellan den psykologi man kan få ur kosmologin och den konventionella psykologin. Ojämförbarhetens kärna är i detta sammanhang frågan om huruvida man håller medvetandet för primärt eller sekundärt. Denna inställning gör teorier, slutsatser och psykologiska tillämpningar olikartade i allt väsentligt, de är väsensskilda. Likaså aktualiseras frågeställningen från del I om materialismens hegemoni inom psykologin. Utifrån en sådan maktposition blir det naturligt att alternativa synsätt avkrävs jämförelser med ett materialistiskt paradigm. En psykologi baserad på föreställningen om ande kan emellertid aldrig bli godkänd eller ens sakkunnigt bedömd utifrån ett materialistiskt synsätt. Att materialismens livssyn likställts med vetenskaplighet visas genom att den konventionella psykologin inte förväntas göra jämförelser med tänkesätt baserade på andra paradigm. Där räcker det med att ställa olika, men ändå ontologiskt likartade, teorier mot varandra.

Kuhn har den uppfattningen att ett paradigms representanter måste få arbetsro för att utifrån sina egna hypoteser och synsätt kunna utvecklas. Detta tillstånd behöver enligt min mening den psykologi som är baserad på en annan ontologi än den materialistiska uppnå. Tänkesätt baserade på idealism utgör inte någon enhetlig modell där svaren redan är givna. Inom det som skulle kunna kallas för andlig vetenskap eller forskning utifrån intuition eller idealistiska synsätt råder, förutom överensstämmelsen på den ontologiska nivån, olikartade uppfattningar och modeller. Det är dessa som behöver ställas mot varandra, inte en andlig vetenskap mot en materialistisk vetenskap. Arbete utifrån Martinus kosmologi utgör inte heller något otolkbart eller givet. Även där man faktiskt har några centrala delade övertygelser uppstår ju ett antal nya frågeställningar. Denna forskning skulle i det avseendet bli helt analog med skeendet inom den materialistiska forskningen. Varje tänkare och livsupplevare har sina hypoteser, erfarenheter och slutsatser som kan ställas med eller mot varandra. En genomgång av Martinus metafysik kan inom den akademiska filosofin jämföras med en rad andra idealistiska filosofer, såsom Hegel, Fichte eller Platon. Inom religionsvetenskapen kan kosmologin jämföras med mystiker som Aurobindo eller ställas mot andra andliga tankesystem. Situationen inom den akademiska psykologin är dock sådan att det idealistiska synsättet inte är explicit representerat.

I och med att kosmologin beskriver företeelser som förut i huvudsak hanterats av religionerna kan hela världsbilden framstå som en ny religion. I vilken mån riskerar då kosmologin att bli religion och inte vetenskap? Att kosmologins ontologi och värderingar är medvetna och uttryckta, och inte som exempelvis inom den gängse psykologin där paradigmet kan vara omedvetet och värdeneutralitet eftersträvas, gör kosmologi inte till något mindre lämpligt vetenskapligt undersökningsområde. Det är inte heller föremålen för undersökningar utan snarare förhållningssättet hos forskaren som avgör huruvida något blir till religion eller vetenskap. Ett religiöst förhållningssätt kännetecknas av känslosamhet samt av en tro på vad som sägs utan behov av ifrågasättande och prövning. Även sekterism, fanatism och dogmbildning kan höra till den religiösa sfären. Med den synen på ett religiöst förhållningssätt kan emellertid många företeelser inom den gängse vetenskapen kallas för religiösa. Ett vetenskapligt förhållningssätt utgörs av hypotesställande, prövning och teoribildning. Ett kosmologiskt intresse utesluter inte det tillvägagångssättet. Utifrån ett kosmologiskt perspektiv skulle man dock kunna säga att i den mån en människa har behov av en religion kommer hon att kunna bruka vissa delar av kosmologin därtill. Martinus menar att människorna befinner sig på skilda utvecklingsbetingade avstånd till att vilja eller kunna handskas med livsfrågor och traditionellt religiösa ämnen på ett vetenskapligt vis. Enligt min egen erfarenhet har både konventionellt religiösa personer och människor med okonventionell religiositet och längtan till mystik en mycket stark aversion mot kosmologins analyser av världsallt och psyke. Däremot kan helt religiöst indifferenta personer och rena materialister finna den kosmologiska världsbilden intresseväckande. I samma grad människor hungrar efter intellektuellt arbete och klargöranden angående andliga och psykiska företeelser kommer kosmologin att kunna vara grund till ett vetenskapligt förfarande.

I del I framfördes en del tankar om hur intuitionen som kunskapsväg får en rad vetenskapliga implikationer, frågor kring vetande och prövande. Stora delar av kosmologin är av sådan natur att vi i stora stycken inte kan annat än hålla dem för troliga eller otroliga. Men studier av hur själva världsbildens logik och dess relation till andra intuitiva bidrag skulle kunna göras med gängse vetenskapliga metoder. Martinus framhåller dock att vi skall pröva det han säger. Hur skall denna prövning gå till? I våra dagliga liv kan hypoteser om orsak och verkan beträffande våra tankar och beteenden prövas. Martinus menar att livets direkta tal kommer att ge svar på våra olika försök, att vi kan bli kunniga i och lära oss förstå det språk dagshändelserna talar. Ett delande av erfarenheter från dylika försök skulle ge vidgad kunskap. Dessutom tillkommer vår, enligt Martinus, växande förmåga till ett eget intuitivt seende. Prövningarna sker då alltmer genom ett inre förnimmande. Många människor har upplevt moment av intuitiv klarhet och slagits av dess fullständigt annorlunda kvalitet. Den intuitiva förnimmelsen har såväl tekniker och naturvetenskapsmän som tänkare och konstnärer erfarit. Författare och poeter har i sina alster försökt beskriva det intuitiva skeendets karaktärsdrag. Kanske tiden nu är inne för detta sällsamma fenomen att alltmer uppmärksammas inom den psykologiska vetenskapen.

 

Källor

Nedan angivna böcker av Martinus finns utgivna på svenska av Världsbild förlag, Lidingö.

  1. Martinus, Kring min missions födelse
  2. Martinus, Livets Bog del 1, stycke 22 (LB 1, st. 22)
  3. Martinus - som vi husker ham. Zinglersen´s Forlag, Köpenhamn, 1988.
  4. Martinus, LB 1, st. 10
  5. Martinus, LB 1, st. 22
  6. Martinus, LB 1, st. 22
  7. Martinus, De levande väsendenas odödlighet, kap. 7
  8. Martinus, Mänskligheten och väldsbilden, kap. 13
  9. Martinus, Mänskligheten och världsbilden, kap. 18
  10. Martinus, LB 7, st. 2658: 27
  11. Martinus, LB 7, st. 2658: 28
  12. Martinus, De levande väsendenas odödlighet, kap. 8
  13. Martinus, Vägen till invigning, kap. 1
  14. Martinus, Vägen till invigning, kap. 2
  15. Martinus, Vägen till invigning, kap. 11
  16. Martinus, Ud af mørket, kap. 8
  17. Martinus, Vägen till invigning, kap. 13
  18. Martinus, LB 1, st. 228
  19. Martinus, Kosmiska lektioner, s 54. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  20. Martinus, LB 1, st.199
  21. Martinus, LB 7, st. 2660
  22. Lindholm, Stig, Kunskap, från fragment till helhetssyn, s 137. Allmänna Förlaget, 1990.
  23. Jung, C. G.,Människan och hennes symboler. Aldus Books, London, 1964.
  24. Assagioli, Roberto, Psychosynthesis. Turnstone Press. 1965.
  25. Martinus, Den fullkomliga födan, kap. 12
  26. Martinus, LB 2, st. 355
  27. Martinus, LB 1, st. 200
  28. Martinus, LB 1, st. 202
  29. Martinus, Logik, kap. 74
  30. Pascal, Blaise, Pensées. Penguin, 1984.
  31. Jung C. G., Om psykisk energi, drömmar och arketyper. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1995
  32. Ferrucci, Piero, Bli den du är. Om psykosyntes - en metod för själslig utveckling. Hagaberg, Vallentuna, 1983.
  33. Martinus, LB 2, st. 291
  34. Martinus, LB 2, st. 290
  35. Martinus, LB 2, st. 297
  36. Martinus, LB 2, st. 296
  37. Martinus, Bisättning, kap. 43
  38. Martinus, Logik, kap. 87
  39. Martinus, Kosmiska lektioner, s 4. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  40. Martinus, Kosmiska lektioner, s 74. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  41. Martinus, Kosmiska lektioner, s 74. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  42. Martinus, Kosmiska lektioner, s 73. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  43. Martinus, Kosmiska lektioner, s 75. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  44. Beck, Aaron/Arthur Freeman, Cognitive therapy of personality disorder. Guildford Press, New York, 1990.
  45. Uhneståhl, Integrerad mental träning. SISU idrottsböcker, Farsta, 1993.
  46. Siegel, Bernhard, Kärlek, medicin och mirakel, en kirurgs erfarenhet av cancerpatienters märkliga förmåga att bota sig själva. Månpocket, Stockholm, 1995.
  47. Martinus, LB 3, st. 938
  48. Martinus, LB 6, st. 1988
  49. Maslow, Abraham, Motivation and personality. Harper & Row, New York, 1970.
    Maslow, Abraham, Toward a psychology of being. Van Nostrand Princeton, New York, 1962.
    Maslow, Abraham,The farther reaches of human nature. Arkana, New York, 1963.
    Maslow, Abraham, Religions, values, and peak-experiences. Ohio State University Press, Columbus, 1964.
  50. Assagioli, Roberto, The act of will. Wildwood House, 1974.
  51. Martinus, LB 7, st. 2444
  52. Martinus, LB 7 st. 2447
  53. Martinus, LB 7 st. 2441
  54. Martinus, Kosmiska lektioner, s 49. Hälsans Förlag, Lidingö, 1981.
  55. Frankl, Viktor, Psykiatern och själen. Logoterapins och existensanalysens grunder. Natur och Kultur, Stockholm, 1990.
  56. Martinus, LB 7, st. 2409
  57. Martinus, LB 7, st. 2129
  58. Martinus, LB 5
  59. Martinus, Kosmiska glimtar, kap. 17
  60. Martinus, LB 7 st. 2085
  61. Martinus, LB 2, st. 361
  62. Martinus, LB 4, st. 1139
  63. Martinus, LB 6, st. 2026
  64. Martinus, LB 6, st. 2020
  65. Martinus, Den fullkomliga födan, kap. 28
  66. Airola, Paavo, Hälsohemligheter. Zinderman, Göteborg, 1977.
  67. Lindahl, Olof, Recept på hälsa. Norstedt, Stockholm, 1990.
  68. Martinus, LB 6, st. 2004
  69. Martinus, LB 6, st. 2003
  70. Rossen, Svend Åge, Livets mening, s 183-190. Borgens Forlag, Köpenhamn, 1993.
  71. Petersson Bouin, Yvonne, Kundalini: uppkomst, utveckling och effekter - psykos eller personlig utveckling? Uppsats. Religionspsykologi. 10 p. Teologiska institutionen, Lunds universitet, 1994.
  72. Johnson, Bo Gunnar, Läkartidningen nr 37, 1984 (s 3210-3212).
  73. Holmberg, Mikael, "Kliniskt har du ju en psykos!" Uppsatsarbete 10 p. Psykologlinjen, Umeå Universitet, 1994.
  74. Martinus, LB 5, st. 1935
  75. Chopra, Deepak, Förbättra din hälsa med meditiation. Norstedts Förlag AB, 1987.
  76. Roxendal, Gertrud, Ett helhetsperspektiv - sjukgymnastik inför framtiden. Studentlitteratur, Lund, 1987.

 

Ann-Sofi Larsson
Uppsats 20 p
Psykologlinjen, Umeå Universitet, 1998

Tillbaka